Olika sätt att fördela beslutskraft

Målet med detta kapitel är att:

• Beskriva olika sätt att fördela beslutskraft bland medlemmarna i ett team
• Beskriva för- och nackdelar med de olika sätten

Fördelning av beslutskraft i ett (eller flera) ambulansteam

När ett ambulansteam ska ta hand om en patient kan fördelningen över vem som får fatta beslut variera mellan tre principiella modeller; 1) teamledaren fattar alla (eller i stort sett alla) beslut, 2) alla i teamet fattar beslut, eller 3) delar av teamet fattar beslut. Detta kan illustreras med bilderna A till D. I bilderna är också larmcentral och akutmottagning inritade, men i exemplen antas de inte påverka de direkta besluten på skade- /olycksplats, även om så är fallet i verkligheten. Vidare finns ofta räddningstjänst och andra aktörer att samverka med.

Vissa beslut är också fattade i förväg via SOP, exempelvis finns ofta en förbestämd arbetsfördelning inom teamet.

Beslutsprocessen och därmed fördelningen av beslutskraft utgår från flera olika punkter. För det första är det förväntade resultatet av ett beslut viktigt. Om beslutet till exempel handlar om man ska utföra en intubation, är det rimligt att den som fattar beslutet har kompetens i att bedöma indikationen. Man kan ha stöd i detta beslut via behandlingsalgoritmer eller liknande, men ytterst är det en person som bestämmer om patienten ska intuberas eller inte. Andra sorters beslut, som t.ex. användning av intraosseös nål, kan däremot helt baseras på algoritmer.

Den andra komponenten i beslutsprocessen är underlaget för beslut. Här finns det risk både att man fattar beslut på otillräckligt beslutsunderlag, och att man inte fattar något beslut i rimlig tid därför att man eftersträvar så mycket information som möjligt. Alla i teamet är viktiga när det gäller informationsinsamling och bearbetning, medan beslutet kan fördelas enligt de olika beskrivningarna nedan.

Den tredje komponenten är ”ifrågasättande” av beslut, det vill säga alla i teamet har ett ansvar att lyfta viktiga frågeställningar som talar emot beslutet, men även i vissa fall saker som talar för beslutet. Denna komponent behöver inte påverka fördelningen av beslutskraft.

Slutligen är det viktigt att teamet tar ett gemensamt ansvar för beslutet, och arbetar gemensamt för att beslutet leder till åtgärd och aktivitet.

Grunduppställning

Bild A representerar grunduppställningen runt patienten. I exemplet utgår vi från att två ambulansteam är på plats. Cirklarna representerar olika personer i teamen. Kvadraterna utgörs av larmcentral respektive akutmottagning. Teamledaren är utmärkt med L.

Teamledaren fattar alla beslut

Om teamledaren väljer en modell där denne själv fattar alla beslut (i bild B indikerat genom en svart ring runt denne) kommer teamet att arbeta genom att erhålla tydliga instruktioner om vad de ska göra, utföra instruktionerna, rapportera fynd till teamledaren, som svarar med nya instruktioner om vad som ska göras, hur och när.

Detta sätt att leda ett team kan väljas om teamledaren är osäker på teamets medlemmar och deras kompetenser. En analogi är när en gästdirigent första gången möter en orkester. Innan dirigenten vet vad orkestern kan är det sannolikt att dirigenten kommer att mycket tydligt markera hur medlemmarna ska spela.

Fördelen är stor stringens i beslut och utförande, och sättet att leda kan också uppfattas som tydligt. Detta sätt kan också uppfattas som tryggt för yngre eller mer oerfarna medlemmar i teamet.

Nackdelen är att teamets samlade beslutskraft tenderar att bli lika med teamledarens egen beslutskraft, varför teamet riskerar att tidigt få för lite beslutskraft i förhållande till vad som krävs, och alltså helt enkelt ”inte får något gjort”. Detta innebär också en risk för ”anarki i teamet”, det vill säga att medlemmar när de upplever brist på gehör eller beslut, ändå fattar egna beslut. Det är vidare osannolikt att någon i teamet kommer att komma med egna initiativ, särskilt inte om teamledaren gjort mycket tydligt och klart att ”här är det jag som fattar besluten och ingen gör något utan att jag godkänt det!” Det är också sannolikt att detta team skulle utföra sitt arbete med en hög ljudnivå.

Alla medlemmar fattar beslut

Motsatsen till situationen i föregående bild är där alla i teamet får fatta beslut (i bild C indikerat genom att alla medlemmar har en svart ring runt sig). Medlemmarna arbetar i stort sett självständigt och fattar beslut beroende på vad man finner eller bedömer, och utan att teamledaren har gett tillstånd eller ordinerat.

Detta sätt att leda ett team kan väljas om teamledaren är säker på teamets medlemmar och deras kompetenser, och inga nya individer finns med i teamet. En analogi är hur ett mekanikerteam arbetar då en Formel 1-bil kommer in i depån för att byta däck under pågående tävling. Alla vet precis vilken uppgift som ska göras, medlemmarna har tränat, och det finns inget behov av att detaljstyra varje mekanikers arbete.

Fördelen är stor samlad beslutsförmåga och också förmåga att utföra saker baserat på besluten. Det är också sannolikt att detta team skulle utföra sitt arbete snabbt och tyst.

Nackdelen är att teamledaren kan ha svårt att ha överblick över allt som beslutas och görs, samt att alla teammedlemmar kanske inte har en gemensam eller korrekt bild av vad som behöver göras. Modellen kräver också att teamledaren kan lita på att medlemmarna fattar rätt beslut och gör rätt saker. Modellen kan också uppfattas som vag och osäker för de medlemmar som inte vet exakt hur saker ska göras, eller om de får lov att fatta beslut om vissa saker eller inte.

Delar av teamet fattar beslut

Ett mellanting, vilket sannolikt är den vanligaste modellen, är att vissa nyckelfunktioner i teamet får lov att fatta beslut och agera på dessa beslut. I bild D har detta markerats med en svart ring runt två av medlemmarna i teamet. Vilka funktioner som får fatta beslut kan naturligtvis variera. Det viktiga blir då att fortlöpande informera teamledaren om processen.

Detta sätt att leda ett team förutsätter att rutiner och procedurer är kända, och att teamledaren vet vad den andre ledaren går för och kan. Fördelen är att beslutskraften i teamet ökar, samtidigt som det ger teamledaren en chans att hålla ihop teamets arbete. Ytterligare en fördel är att teamledaren i denna modell indirekt signalerar att det inte bara är denne som får lov att fatta beslut eller uttala sig, något som lättare uppfattas som teamarbete. Det kan uppfattas som att teamet delas upp i två lag beroende på erfarenhet och kompetens, det är viktigt att allas röst i teamet blir hörda.